Fast inte så varmt i vattnet, eller under detsamma, 17 grader fläckvis. Men fiskarna verkade trivas, det plaskade till som av en liten val bredvid Paddlington (nya röda plastkajaken) och virvlade till. Gädda, id eller kanske en kilosbraxen som fick sig en tugga av abborre.
Man behöver inget mål en sån här dag, det räcker att bara låta sig vaggas av de små små rynkorna på ytan när det kommer en liten briskulting, och fösas omkring av vinden. Som att sitta i en lyxigare hammock. Det var bara Sommar i P1 som fattades, men jag hade glömt hörlurarna hemma. För man vill ju inte spela i högtalare och störa fisken och änderna och måsarna och kvitterfåglarna i skogen, som tjoade så där illustrerande och trivsamt som i Saltkråkan på tv. Och lekande trollsländor över vassen. Fattades bara att höra Attenboroughs viskande röst berätta i bakgrunden.
På kvällen färdades vi så långt så det bar upp på grund. Älven vimlar av sandbankar, men det går bra att kliva ur och skjuta på i värsta fall. Ibland känns det som att åka omkring i trädgårdsdammen. Fast inte när sjöbrisen pumpar in 12 sekundmeter direkt från havet. Då är tryggheten en bit bort.
Kan det bli bättre än så här?
På väg in till land och kvällskaffet:
