Paddelbludder

Sommarens finaste kväll

2011-07-28T10:20:00.009+02:00

Solsken från blå himmel, kav lugnt på vattnet, varmt så att varenda liten strandsnutt var ockuperad av badare. Luleälven en förtrollad julikväll.

... och så plötsligt! Står kompisarna och hojtar från stranden:

Sista kilometern hem i solnedgång och aromatisk doft från 100 utegrillar längs stranden och från gårdarna inne i land.

Stilla paddelkväll

2011-07-21T15:02:00.006+02:00

Junikväll på Luleälven från bästa sidan med kvällssol, badvärme och små söta vågor.

Paddel i het soppa

2011-06-12T11:39:00.010+02:00

Tre dagar i följd har vi varit ute på älven, i otroliga över 30 grader varmt, 19 grader i vattnet och folk som badar - före skolavslutningen! Gratis högsommar och nästan vindstilla, när annars sjöbrisen brukar kännas ordentligt i överarmarna.
Vi gjorde utflykt med limpmackor och kaffe, kantrade (på en decimeters djup), njöt och smorde in oss med solskyddskräm (20 mil från polcirkeln!). Och allt i början av juni som annars är rejält sval och frusen.

Mot fikastranden.

19 grader i vattnet!

Redan badbart.

Test av kajaker.

Nya Tahe Wind 535 visade sig vara både snabb och lite vinglig, men kul!

Det tar sig

2011-06-02T11:57:00.002+02:00

Igår var det ungefär 14 grader i älven. Snart kan man bada! (Termometern är på väg ner på bilden)

Den är så blank och fin - nästan självlockig ...

2011-03-30T19:59:00.003+02:00

Öland 1958

2011-03-30T00:49:00.004+02:00

Den unge mannen på bilden hade fyllt fyra år, lite lillgammal dock, speciellt i nyss uppsydda kortbyxkostymen med tjusig halsprydnad från ett besök i fjällen, en renskinnssouvenir.
Anledningen till besöket i Bertil Olofssons fotoateljé var den snart instundande resan/expeditionen till söder. Vi skulle till Öland och hälsa på släkt, en resa som tog ett och ett halvt dygn, minst, med tågbyten i Krylbo, Hallsberg, Jönköping och annat exotiskt.
Färden från Kalmar till Mörbylånga på Öland företogs med Ölandsfärjan, bron var ännu inte uppfunnen. När gossen frågade sin far varför det var uppochnedvända kvastar i vattnet fick han till svar att det var häxor som kraschlandat. Kan ha varit sjömärken dock.
Sommaren var ordentligt varm och det var exotiskt på Öland. Farbror Kalle hade Konsumaffär och akvarium och kusinen hade en modelljärnväg i skala 00, som ådrog sig den unge mannens odelade intresse.
Familjen hade även utedass, inte ovanligt på den tiden även för vanliga bostäder.
Öland kryllade av väderkvarnar och en massa hav runtikring.
Man åkte in till Kalmar för att köpa träskor till gossen. Ölandsfärjan var hiskeligt stor och hög på den tiden. Senare utröntes att den var som en Vaxholmsbåt ungefär.

Farbror Kalles Konsum i Mörbylånga

Från puppa till fjäril

2011-03-28T12:20:00.004+02:00

I morse kom hon, levererad av kajakmannen och hans unga medhjälpare som hade fyra tänder.

Puppa:

Fjäril:

Namnförslag?

En ny flockmedlem

2011-03-22T10:40:00.001+01:00

En sån här ska det bli. Beställt. Tahe Marine Wind 535. Glasfiber/kolfiber, roder, skädda, vacker. Jopp.

Vila i frid, G-K!

2010-12-19T13:49:00.005+01:00

Så har en till hjälte från gamla Melodiradion gått till den stora dragspelsorkestern ovan där. Rune Gnestadius, Gnesta-Kalle. Vi ärar honom med den Friarvalsen:

Är det bara jag som saknar Melodiradion? Kanalen där man fick höra ALLT. Dragspel, fiol, hårdrock, visor, roliga sketcher med Martin Ljung och Carl-Gustaf Lindstedt, Arne Källerud, och artister som Sone Banger, Busk-Margit Jonsson, Beatles, Rolling Stones, Hollies, Flickery Flies, Vårat Gäng, Povel Ramel, Pekka Langer... En slags invantarium över allt som fanns och som utbildade oss i kunskap om allt som hände på scenen.
Nu kan man välja en station med sin egen musiksort och snöa in på den fullkomligt, och aldrig veta att Alte Kameraden med Povel och hans gäng var det roligaste som fanns. Aldrig mer hör vi Svarta Malin med Martin Ljung, Det ska vi fira med Karin Juel, Kvällstoppen med Carl-Eiwar och sedermera Kersti Adams-Ray, Pop 64 med Klas Burling, Tio i topp, Sveriges bilradio, Aftonblues, Mera blues, Bättre sänt än aldrig, Smoke rings med den hese Leif Andersson. Eller Besökstid på torsdagar, där de alltid spelade Det finns en stad ovan molnen och folk hälsade till släkten som låg inlagda på serafimern här och sanatoriet där ...
Eller Skivor till kaffet med Bertil Perrolf, mannen som gav naturskildringar ett ansikte.
Och det var så lätt att hålla reda på allt, alla lyssnade på samma radio.
Dessutom blev vi ena jävlar på att lösa Melodikrysset, innan Idol och den utökade Schlagerfestivalen matade in likadana låtar i massupplaga, som en skvalets Stalinorgel.

Och ändå klagade vi på att det var för lite av vår musik. Men det var det inte. Det var massor. Man saknar inte lp-n förrän skivhyllan är tom.

Suck.

Till sist en favorit från barndomen:

... eller den här?

2010-12-12T20:08:00.000+01:00

Kommer ni ihåg den här?

2010-12-12T19:04:00.001+01:00

Ljuvligt ludd i örat

2010-11-11T10:33:00.004+01:00

Såg P-Floyd igår, Dalarnas hommage till Pink Floyd. Mycket trevligt musikkapell som spelade PF:s låtar både troget, nära och roligt. Mer skoj än originalet, kanske inte helt perfekt men med en klackspark som gav den där luddiga, flummiga, varma, ombonade känslan man upplevde när Meddle-skivan las på tallriken första gången 1972.
Och vilken ljusshow! Som på rikt fast mini, så det fick plats i K-huset i Lule.
Till och med sången satt så småningom helt perfekt, inte bara från körtjejerna som var ena riktiga fantomer, utan basisten som lät lite som Peter Gabriel och sångaren/gitarristen som lät som Robert Fripp i KIng Crimson.
Köpte både cd-n och tishan. Kul med merchandising. Måste hitta på nåt skoj som vårt band kan kränga också. Små stenar eller svartvinbärssaft med Mullrammeletiketten. Hihi. Eller ramlad mull i små kuvert!

Fast det blev lite öronsus, trots öronproppar blev man vimmelkantig av dånet från scenen.

Höstens sista paddel?

2010-09-14T15:31:00.002+02:00

Medan det ännu är lite sol och värme och vattnet i älven håller sig över 12 grader blötte jag ner Tsunami 140:n i lördags. Vackra höstfärger på land och äntligen det där nästan platta vattnet som vi inte sett på hela sommaren, när sjöbrisen härjat varje dag. Den där perfekta paddeldagen var alltså äntligen här!

Bra dag att testa nya vingpaddeln, delbar, i kolfiber. Lätt som en fjäder och verkligt effektiv. Hade hur kul som helst medan jag kavade fram och tillbaka och grunnade på hur man kan göra en kanotvagn som är hopfällbar och perfekt. Så man kan ta med den i kajaken och slipper gömma den i ett buskage bland huggormarna.
Tyvärr glömde jag ta med neoprenhandskarna så det blev rätt kallt om fingrarna efter ett tag och jag var tvungen ta mig i land.

Provade nya paddeljackan också. Trevligt plagg, men oväntad effekt var att gummimuddarna klämde åt om handlederna så jag fick kraftlösa fingrar. Vilket gjorde det nästan omöjligt att klämma fast kapellet runt sittbrunnen. Jävlars.

Livet från den sjöiga sidan

2010-08-04T16:29:00.010+02:00

Om man ser det vanliga från ett annat håll blir det genast det ovanliga, det exotiska, det fantastiska. Det behöver bara ligga bakom en dunge med björkar och alar så är det en helt annan värld, som ytterst få har skådat:

Ett vanligt hyreshus kan plötsligt vara ett slott i en park:

Eller en liten vik som inte syns från landsidan kan vara en flytande ö i Everglades i Florida, där det när som helst kan hoppa i en alligator och sätta kurs mot oss. Se upp för flamingoer:

Ett rött hus med vita knutar kan vara en grosshandlarvilla i Stockholms skärgård, där en honorärkonsul från Östermalm tillbringar helgerna under sommaren och konsulns k. hustru och pigan Elin vistas hela sommaren tillsammans med de välartade barnen Karl-Östen och Pernilla Sofie:

Mitt i sjön ligger det en halvt sjunken riddarborg, direkt från Fångarna på fortet:

Plötsligt är hela stora havet där framme, det är bara att paddla på så är vi snart i Västindien:

En alldeles egen hamn gömmer sig mellan några buskar:

Och på film:

Mitt sommarlov - eller ett kassaskåp i en banan

2010-07-26T19:24:00.022+02:00

Spelmansstämman ska vara solig och glad och ha en massa folk som dansar omkring.
I år var det inte soligt men glatt, men inte en massa folk. Några trägna som tittade på ett gäng tuffa ungar som dansade skiten ur alla andra.

Paraply var inte dumt:

På midsommarafton däremot var det tokigt, galet, hysteriskt fint väder. Vi stökade undan lite löst folk så vi fick plats på våra filtar, där sillar, krämfräsch, gräslök och dricka fick plats. Och tunnbröd!
Över 5.000 folk hade vi i sällskap.
Och en gudsnådelig röst från scenen, som minde om saliga Jan Sparring eller Artur Erikson. Såna där vattenkammade barytoner.

På söndan efter midsommar var det som vanligt sport, knytkalas, spelande av fioler och lite skvaller i byn:

Kajakutflykt med ungdomarna och patriarken, den där fyrkantiga figuren som ser ut som ett kassaskåp i en banan.
Ungdomarna passar bättre som omslagsbilder för sporten; men alla ska ju få vara med?
Härlig dag och varmt i vattnet. Föga anade vi att det inte skulle bli så mycket mer riktig sommarvämre, efter slutet av juni blev det varannan dag regn och varannan dag sol. Men bara 18 grader som mest.
En normal burrsommar.
Fast det var en generalisering, eftersom semestern tog slut mitt i alltihop.

Fikor vi minns

Vi fikade i massor bland annat i Löjtnantsbostället:

I Lövskär vid havet:

På Evas konst-iga:

I byn söderut:

... sen odlades det persilja och pratades dito,

En ny ytterdörr blev det med mycken norsk möda och en massa list:

Och så blev det en vägg i garaget som blev full i kajaker:

Minigolf hann vi också med:

... fast det kommer väl mer?

Krossade illusioner

2010-07-12T10:56:00.010+02:00

När man läser om paddling i nördtidningarna och böcker är det alltid fint väder, alldeles platt vatten och inga andra båtar nånstans.
Varje paddeltag bär i 25 meter och det blir en fin rak kölstrimma i vattnet.

I verkligheten är det sjöbris varenda förbannade dag, och här
vid ostkusten innebär det upp till 8 sekundmeter så fort solen
skiner.

Blä.

Så den där vilsamma, perfekta, paddlingen ser man bara på väg in mot land eftersom det alltid blåser ditåt.
Då blir det surf i stället. Full fart framåt!

Men då kan man inte heller vila sig, då måste man styra så man
inte kantrar,

Håhåjaja.

Får väl sjösätta i trädgårdsdammen.

Fast häromdan kom vi faktiskt iväg en bit mot de två meter
höga vågorna. Ett par kilometer.

Sen hem i fem knop.

Kanske det är rätt kul ändå.

Annars kan man ju traska iväg och titta på kanot-SM.

Live.

Häromdan fick kompis Ö från Lofoten testa det ljuva livet på blöjan den blå i gula K2:an Elvegris. Blev uppskattat.
Med J som lärare gick det jättebra.
Så nu har vi värvat en till.

Hihi.

Och här på film:

Till femte dimensionen med röd kryptonit

2010-04-20T11:00:00.005+02:00

Så fort jag slår på TV6 är det Smallville, den där ursäkten till serie efter Stålpojken-tidningen.

Där inget stämmer.

Stålpojken slåss inte mot banditer från yttre rymden, Lex Luthor är inte ärkefiende, fast bara nästan, den där figuren som var så svår att stava, Mzypltyzyk eller vad det var, som smiter från femte dimensionen och gör livet surt för Stålpojken, är inte med. Och hans föräldrar är mycket yngre än på riktigt.
Och det viktigaste av allt, Lana Lang kämpade i tidningen som besatt för att avslöja Stålpojkens hemliga identitet, som vi nu kan avslöja var Clark Kent.

Nej. Så fort jag slagit över till TV6 står Clark Kent och Lana Lang där och stirrar varann i ögonen för att de nyss blivit kära eller ska göra slut eller Clark tröstar Lana eller tvärtom. Eller då har Clark kommit till insikt. Insikt om att det här förhållandet inte fungerar.
Och så lite lite äventyr.
Fast mest tittar de varann i ögonen.
Och Lana Lang är sötare än hundra liter honung.

Har för mig hon var mer robust i serietidningen. Som en flickskolehockeyspelare typ.

Nej, Stålpojken, Läderlappen, Rymdens hjältar och Gigant (just det, unga vänner, på den tiden talade man svenska i Sverige) var betydligt roligare att läsa tillsammans med kompisarna i tioårsåldern i ett instängt pojkrum där vi käkade godis och fes ikapp.

Och föräldrarna trodde att serietidningar var den stora faran för vårt intellekt och förstånd. Och popmusik.

Inte datorer och TV-program och droger.

Boden igen

2010-04-11T13:42:00.010+02:00

Boden är en stad man inte blir klok på. Dels hittar man inte där. Dels kan den vara både trist och dels alldeles ... skaplig.

Dels kan där vara både kul och tråkigt som synes.

Bodensarna gillar nostalgi. Det kanske var bättre förr.

Sen finns det en himla massa hus som ser ut så här.
Förr fick man inte fotografera i Boden för allt var hemligt. Utom för de som gjorde lumpen där. Och de som hälsade på. Och de som bodde där. Och spionerande satelliter hade nog ganska bra reda på läget också.
De som led mest var nog de som skulle hälsa på en bodensare. Dels hittade man inte vägen till sin kompis och dels hittade man inte därifrån. Det fanns inga gatskyltar nämligen.
Vi tillbringade en eftermiddag i Boden då vi letade efter vägen till Luleå. Vi kom upp på en klipphylla vid ett villaområde där vi på långt håll såg bilarna som färdades till Luleå och vi ville så gärna vara där, men vi hittade ju inte till vägen!

Man kan också se märkvärdiga saker i skyn. Folk som sitter i en anordning av stålrör och flyger omkring.
De kanske jagar lyckan.
Eller då är det för att se nåt annat än Boden.

Det är också en modern stad, med gågata.

Sen kan man åka därifrån. Då ser det ut så här.

Hej då, Boden! Vi kanske kommer och fikar nån gång.

Jag har blivit med jack!

2010-04-01T18:30:00.004+02:00

Eller rättare sagt jacka.

Nya paddeljackan kom idag, gul, glittrig och grann. Med reflexer. Och rätt lagom i storleken också, med stiliga puffiga ärmar.

Efter att ha krängt på mig den och när rysningarna av cellskräck bedarrat, kändes den rätt okej. Som att dra på en halv dykardräkt.

Svopp!

Verkar väldigt vattentät med muddar och latexgrejer att trä armar och huvud genom.

Åhhhheeeeej ... PLOPP, typ. Och så slog huvet ut som en blomknopp genom det övre hålet. Hoppas inte huvet växer innan man försöker dra den av sig. Tillräckligt knepigt att få av den nu.

Samma med händerna, fast PLOPP PLOPP. Tajta muddar så man ser blodådrorna på händernas översida.

Gott om fickor och dragkedjor, kardborrebandlås överallt och dubbla grejer så man kan trä in den i kajakkapellet så det hålls riktigt torrt när vågorna slår över huvudet. Som en sluss.

Och det bästa av allt: det finns blixtlåsluckor under armhålorna så man kan vädra ut svetten! Foff ut med den dåliga luften, bara.

Nu ser man bara fram emot att den halvmetertjopcka isen försvinner från sjön.

I morgon ska det snöa.

Musik hela helgen

2010-03-02T10:19:00.003+01:00

I helgen var vi i Ume och kollade in Umefolk, folkmusikfest i kubik. Yohoj vad bra allting var! Fioler och nyckelharpor och cajoner och darboukor och gitarrer och tjusiga tjejer som sjöng vackert och mandolor och cimbalom och Orientexpresser och nästans eurovisionsschlagerdam från Bosnien som ägde scenen och söta folkdanstjejer från Finland och tokbra visor och Punsch och bäst av allt: Ethno in transit, ett gäng 25-åriga hjältar som var typ bättre än allt. Och som avslutade festivalen med att spela låtar som gick i varandra, i full fart, utan paus, i en timme och en kvart!
Och varmkorvmoj som öppnade precis i rättan tid, toaletter som hade papperet kvar mat och pub och sjuttiarton scener i samma hus.
Kom igen Luleå, slå det här!

Sen åkte vi hem i snöröken, fikade på Stigs i Skellefte, hade en skrämmande närkontakt med långtradare i snörök som fick för sig att bromsa och möttes av oskottad gård med en stor snöhög i mitten som dolde en Saab.

Jo, jag fyllde år också, en himla massa, och blev firad av två favoritdöttrar!

Lyssna på de bästa banden här:
http://www.myspace.com/ethnointransit
http://www.myspace.com/punschfolk
http://www.myspace.com/starecure
http://www.myspace.com/nordicmusic
http://www.myspace.com/lyyfolk
http://www.myspace.com/allafagra

Lista på artisterna och bilder från förra året:
http://umefolk.umeafolkmusik.se/

Kajakjakt - 1930-tal

2010-01-26T22:44:00.006+01:00

I den hembyggda kajaken syns bloggörens gode fader. Paddlandet sker troligen i ett avsnitt av Ljungan, vid Alby i Medelpad.
Kajaken byggdes från en ritning köpt av Clas Ohlson i Insjön. Parallellt med detta bygge snickrades en likadan farkost ihop av faderns svåger, men svågerns blev lite finare än den andra. Därför byttes fartyg med en slant emellan.
Troligtvis var bygget smala spant i trä, klädda med duk.
Hiskeliga historier har berättats om framfarten, bland annat hur det emellanåt paddlades strax ovanför dammluckorna vid kraftverket i byn.
Notera också avsaknaden av nutidens attribut i sammanhanget; flytväst, mistlur, GPS-enhet, uppblåsbar paddelflottör, vattenflaska i plast, gummilinor på däck, inplastat sjökort, kompass, roder, bärlinor, hjälm alternativt tropikhjälm eller solhatt, torrdräkt och lanterna.

Nu är det bara ...

2010-01-26T18:10:00.003+01:00

... fem månader kvar till sjösättning. Tappa inte hoppet! Jihooo!
En blöt kajak i trädgårdsbäcken är bättre än tio kajaker i öknen.
Jopp.

DDT, het sommar, svid och utedass

2010-01-23T13:06:00.004+01:00

Sommaren 1959 var det rekordvärme, t.o.m. i Jämtland. Och till och med vid vår stuga som låg vid en skogsväg och granne med järnvägen.

Jag var livrädd för kusar, insekter alltså, och dom hade vi gott om. Mest tack vare att grannen var en plantskola där det fanns timmerkusar (snytbaggar) som var stora som Dinky Toys-bilar, getingar i massor och mygg nåt så in i Norden. Eller in i Mellannorland i alla fall.
När de bet mig baddade mamma med Salubrin, som sved och luktade gott. Luktade sommar.
Myggen blev iböand för svår, då tog vi fram Flitsprutan. Den var full med DDT som man pumpade omkring i luften så myggen försvann och så luktade det gott. Fast det var skitgiftigt.

På plantskolan sprutade de DDT med tankar stora som ryggsäckar med en slang och sprutmunstycken som de gick omkring med. Utan andningsskydd.

I köket hade vi en tvålågig fotogenspis som mamma pumpade igång när det var dags för mat, så att den väste som en orm med lungor likt en operasångare.
Vattnet hämtade vi från ån som låg på andra sidan vägen och järnvägen. Det gällde att se upp när man gick till ån för tågen kom jättefort. Man fick lägga örat mot rälsen och lyssna innan man gick över.
Fast tågen gick inte lika fort som X2000.

På utedasset, som låg i ett ödsligt hörn av den stora tomten, hade vi släckt kalk att spola med efter förrättat tarv. Kom inte ihåg vilka tidningar som låg där, hade knappt lärt mig läsa. I dörren var det ett utsågat hjärta.
På natten vågade man inte gå dit ensam.

Min snälle storebror byggde en grävmaskin åt mig, finare än den som fanns på järnhandeln (som också sålde leksaker) med spakar och en skopa gjord av en halv kaffeburk. Troligen Cirkelkaffe.

Mamma bakade sockerkaka på mix, köpt i den närbelägna byns handelsbod, dit vi cyklade ibland genom skogen. Hon hällde vatten i mixpaketet och skakade om och så ner i formen och in i den vedeldade ugnen. Vi åt den med hemkokt åkerbärssaft, gjorde på essens från Saturnus, ute på tomten i trädgårdsmöbeln. Mamma drack bryggkaffe.

Vi var de enda i byn som inte kokade kaffet.

I brotrappen bodde det en miljon spindlar, som jag lekte med på morgnarna innan de andra stigit upp. Jag var inte rädd för dom. Morgonsolen var varm och man såg moln av insekter som svävade omkring som stora lösa bollar. Massvis med fåglar levde om i skogen.

En gång tjuvbromsade tåget så det blev gnistor som tände på slyet på banvallen. Det spred sig och blev en rejäl skogsbrand runt omkring huset.
Då var vi jätterädda.

Brandkåren kom och försökte släcka, militären också. Efter några dar hade det slutat ryka. Men efter en vecka tog det fart igen. Det hade brunnit under jorden och spritt sig. De lösgående, busiga fjällkossorna, som brukade tycka det var kul att skrämma slag på mig när vi gick till bonden och hämtade mjölk, sprang kors och tvärs i skogen och fick sen stanna inne i lagårn tills det brunnit färdigt.

Ibland kom åskväder som i vildavästernfilmer. Det kunde hålla på en hel dag, det gick fram och tillbaka.

Mina syskon sov i en liten stuga i andra änden av tomten, och en natt hade jag fått lov att sova där också. Men jag blev så mörkrädd så mamma och pappa fick komma och hämta mig mitt i natten. De hade en primuslampa som sken som solen och väste som fotogenköket.

Vi badade i ån där vi hämtade vatten. Storebror byggde en damm och och dämde upp så det blev tillräckligt djupt för att simma (om man kunde). Han byggde en flotte till mig som jag paddlade omkring med.

Ån var jättelång och gick kors och tvärs genom skogen. Det var jättespännande att paddla uppför den och se vad som fanns bakom nästa krök. Ibland stod det en flock med kossor där och stirrade på mig, och drack vatten. Då blev jag skitskraj och vända om direkt och paddlade ifrån kossorna.

Nu....

2010-01-08T12:15:00.005+01:00

... kan man hålla sig för skratt. Var 12 grader inne i går morse. Fast det känns lite gammeldags att gå i långkalsonger inne. Nostalgi det också.
Och kofta.
Man skulle haft vedspis. Så köket i alla fall hade varit varmt.

Men det är himla tjusigt ute.

Nostalgi #4

2010-01-05T16:20:00.004+01:00

1950-talet och början av 1960-talet var ingen fröjd för musikälskare. Tro inte alla amerikanska filmer som ska föreställa dessa arma decennier, musiken låg som bäst på Evert Croons nivå! Och då fick man kanske höra honom en gång i veckan, om man hade tur. Pop, 50-talsrock, Elvis, Tommy Steele, Bill Haley och de andra hjältarna fanns inte för oss stackars 50-talister. Utom i kaféets jukebox, och då kostade det pengar att lyssna.

Sålunda lät musik i radio: kl. 18.00 varje dag var det grammofonmusik i en timme, som inleddes med en militärmarsch och ofta slutade med en också. Däremellan fick man höra klämmiga låtar med Lasse Dahlquist, Harry Belafonte (There's a hole in the bucket) och Ella Fitzgerald, Harry Brandelius, och kanske, kanske en Tuff brud i lyxförpackning med Lill-Babs. Eller lika gärna en stråkkvartett, en operasnutt och en folklig visa i arrangemang av Gunnar Hahn. Och Alf Hambe som hummade nåt om timmerkojor.

I början av 60-talet var det piratradion med Radio Syd, Radio Mercur och Radio Nord som ändrade på allt, då var Sveriges radio tvunget att köra populär musik också, och starta en tredje radiokanal. P3. Den som vi i Norrlands inland inte kunde höra förrän sist av alla. 1964 kanske.

Jo, Klas Burling hade popprogram en gång i veckan från 1961, men det var inte alls säkert man fick lyssna på dem, hemmets enda radio stod ju i vardagsrummet. Och det var viktigare att läsa läxor än att lyssna på pop. Pop var skadlig musik som snart skulle försvinna och Gunnar Hahn skulle få tillbaka sin plats i radion.

Sista natten med gänget-filmen stämmer illa med Sverige. Om vi hade haft en dj som Wolfman Jack hade han blivit bränd på bål tillsammande med sina vinylsinglar, av kolarkojeromantikerna och stråkkvartettskostymerna.

Och inte fick man vara långhårig som Beatles var!

Det är därför man ofta ser gubbar i 55-65-årsåldern numera med jättelångt grått hår och hästsvans. De ger tillbaka för sitt lidande när de gick i skolan.

Ha!

Ett lätt reumatiskt långfinger sträcks härmed mot 60-talsfrisörer med överentusiastisk hårtrimmer.

Nostalgi #3

2010-01-03T11:47:00.002+01:00

Se den lille gossen som fastnat framför ett TV-avsnitt av ... kanske Villervalle i Söderhavet, en lördagkväll ungefär 1963. Klockan 19.30 var det kvällens höjdpunkt, Villervalle var otroligt exotiskt. Ingen vanlig svensk hade ännu åkt jorden runt på Apexbiljett eller flygliftat runt Asien.
Vi hade bara läst om paradiset i Söderhavet, Sällskapsöarna, Cooköarna, Tuamotu, Raitaroa. Där folk sade "mai tai" när de var hungriga och "tea ora na!" när det kom gäster. Och så åt de hundar som sprang omkring överallt.

Villervalle blev biten av en bläckfisk och han och hans syster Lenalisa var tvungna att gå i korrespondensskola under översikt av sin stränga farmor.

Lördagkvällarna var det fest, lördagsmys skulle det kallas nu.

Vi köpte bakelser från Nya konditoriet i bottenvåningen av vårt hyreshus, såna där med krusig grädde bakpå, kanske utblandad med smörkräm till en läcker gul nyans.
På topp var det bär i genomskinligt daller som var jättegott.
TV-n vsr den vi köpte på avbetalning 1961, som vår hyresvärd hade beställt till alla hyresgästerna. Utan att fråga. Men det var toppmodern mottagning med en centralantenn på taket till trevåningshuset. Många hyreshus såg annars ut som fångläger utanpå med skogar av TV-antennernas aluminiumrör vid varje lägenhetsfönster.

Det fanns knappt TV-apparater att bara hämta hos affären, utan man fick vackert vänta ett antal månader.

Precis som med nya bilar, det kunde ta ett halvår att få hem sin nya Opel Rekord Olympia, även om man hade pengar att betala med kontant.

Den lille gossens fluga var lite fusk, det satt ett gummiband kring kragen så man slapp knyta den.
Notera dessutom nylonskjortan man alltid tog på till fint.
Troligtvis hade han blanka lackskor också, på den här tiden hade man nämligen skorna på inomhus. Golven var kalla och dragiga.

Resten av TV-kvällen kunde det som mest vara en intrssant dokumentär av reporterparet Günes och Barbro Karabuda, om tobaksodling i Turkiet. Om det var en långfilm var den italiensk och inget att skratta åt i första taget. Bittert ris, Cyekltjuven eller annat konstigt. Italienarna sprang omkring och pratade oupphörligt och lät som om de var förbannade på varann hela tiden.

Senast tio var programmen slut. Då gick alla och lade sig. Gossen läste den nya Tvillingdetektiverna-boken, pappa läste en Manhattandeckare han köpt på pressbyråkiosken samma vecka. Natt utan nåd av Mickey Spillane, eller en hårdkokt sak av Fale Burman. Omslagen föreställde blondiner med uppspärrade ögon, i skräck.

Mamma löste korsord i sängen.

Nu tippar det över

2010-01-01T23:14:00.002+01:00

Idag är det ungefär lika långt till sommaren som kommer som det är till den som varit. Därför behövs en påminnelse om att det kan vara blått i stället för vitt.
Varmt.
Soligt.

Från en tur med Tsunami 140:an Våga i Luleås innerkust i augusti.

Suck.

Nostalgi #2

2009-12-30T11:58:00.002+01:00

Med den här tidningen öppnades en underbar värld för alla hemmasnickare och småpojkar. I PM stod hur man byggde ett garage, eller en carport, eller rentav en egen atomstapel (ett litet kärnkraftverk) i garaget, som skulle försörja huset med energi.

Det var också poppis med hyvelbänkar, verktygsskåp, eller en modelljärnväg man kunde hissa upp i taket när den inte användes. Ovanför matbordet rentav.
Vissa avancerade utgåvor visade hur man kunde åstadkomme en lite helikopter eller cykelbil (mest i början av 1950-talet när det fortfarande var bensinransonering).
Den var dock ett fantastiskt material för drömmar och kreativitet.

Som Äntligen hemma med Timell fast med obegränsad fantasi.

Skulle vara roligt att se hur alla byggena blev.

Hoppas inte grannen byggde atomstapeln.

Nostalgi #1

2009-12-29T22:39:00.002+01:00

Den 3 november 1969 var det spännande.
Mamma hade gått med på att köpa en TV-tillsats från Petterssons radioaffär därhemma, och jag hade knåpat ihop en trasslig anordning av hoplödda bandkablar som låg på golvet bakom tv-n. Det var antennerna.
Vår tv var från 1961, av märket Grundig, med teak-låda och gula plastknappar av samma färg som sur grädde. Man bytte kanal med en knapp som påverkade en motor inne i tv-n, så det lät njånjÅ, njåNJÅ och olika lampor tändes på framsidan.
Det fanns nån slags fjärrkontroll med sladd (!) som man kunde köpa till men det hade familjen inte gjort. Berodde antagligen på att apparaten var hiskeligt dyr när den köptes. Tror det var en avbetalning som spökade ett bra tag där.
Grundig klarade i alla fall av att kopplas till TV2-tillsatsen och vi fick in den nya kanalen med bravur. Fast rörde man på sig i vardagsrummet blev bilden omedelbart sämre och man var tvungen röra om i bandkabelhärvan, då kunde det bli lite bättre en stund.
Men vilken valfrihet! Och det enda som behövdes var att gå fram till tv-n, byta kanal från 4 till 8 (njåNJÅ, njåNJÅ, njåNJÅ, njåNJÅ), dra upp omkopplarknappen på tillsatsen och Hast du mir gesehen! En annan kanal syntes i tv-n!
Sedan var det lite rörande i antennhärvan förstås igen. Och bilden blev bara LITE grynig.

När det började ett nytt program i den kanal man inte tittade på för tillfället, blinkade en liten glad pil i övre högra hörnet av rutan.
Då vidtog förstås samma procedur som tidigare, går fram till tv-n, njåNJÅ, etc.

Man höll sig smärt.

Färg-tv-sändningarna började också samma datum, men nån färglåda blev det inte förrän 1981 ungefär. De var RIKTIGT dyra.

Råvinter

2009-12-25T22:49:00.006+01:00

Nu när sörlänningarna har värst vinter kan vi i norr väl i alla fall skryta lite om kölden. Bitande i dag, det säger knarr knarr när man går. Men rätt trevligt i alla fall. Man tänker på långpromenader i friskvädret men sitter inne i stället och tittar på deckare.

Det smäller som studsarskott i väggarna, är troligen kölden det också. Hoppas man.
I morgon traditionsenlig kalkonmiddag, vi är ju lite amerikanska av oss. Gobble!

Idag fika med rullrån, till sist! Att det ska vara så svårt att hitta dessa delikatesser i Luleå! Nu ska vi bara spåra nån som kan göra struvor så är det fullkomligt. Och Husåknäcke! Fast det verkar ju bara säljas till restauranger. Men tunt knäcke från Lillhärdal fann vi i alla fall. Haddal, haddal, haddal!!!

Burr sa Kasper

2009-12-11T23:02:00.002+01:00

I natt vaknade jag vid 3-4-tiden av att jag frös nåt överjordiskt. Det visade sig att jag somnat ovanpå täcket och låg och sov för öppet fönster. Precis som det började sjunka ordentligt i kvicksilvret ute. Minus 5 så där. Rakt in i ett oupppvärmt sovrum.
Tog en timme innan jag blev varm igen.
Man ska gå i ide på vintern. Gör ändå inget vettigt. Det kan betraktas som en nordlig siesta, som de har i Sydeuropa. Eller hade. Arbeta i sitt anletes svett har väl kommit på modet där också.
Men svettas behöver vi i alla fall inte göra i december.

Junior prom - eller en natt i Jämtland

2009-12-04T14:46:00.002+01:00

När vi hade slutat nian i grundskolan var det dags för avslutningsfesten, eller balen som det så pretentiöst kallas nu för tiden.

Festen tog plats i en gammal folkpark, på väg att deka ner sig och växa igen, sisådär 1,5 mil från själva samhället. Gula bräder och en öppen dansbana, en serveringsbyggnad med tre meter långa Rouletteskyltar i masonit på taket och chokladhjul, varmkorvservering (kokta, i papper) och en myckenhet kulörta lyktor, som var höjden av festutsmyckning då. Inga laserljusblink och inga löddermaskiner där inte, ute i skogen.

Det var rätt mycket festande på den tiden (60-talet) och jag och min bästa polare var rätt så nyktra i 16-årsåldern, vi hade liksom inte hunnit med i den rasande takt en del av våra klasskamrater tömde Paradorflaskor och kvartingar med bild på vikingaskepp. Tillsammans med cocacola eller ljummen Zingo med chokladsmak (som faktiskt existerade, är inte ett påhitt från Pistvakt!)

Så vi hade bestämt att inte gå på kalaset, dessutom hade vi inte så mycket tillgång till skjuts, utan vi tänkte att det vore kul att tälta i ljusa sommarnatten, på vår tomt.
Nå, det blev lite trist att ligga i tält efter några timmar så vi tänkte te en kort promenad i skogen. Kanske kolla om orrarna spelade eller så.

Det slutade med att vi gick och gick och hamnade i nämnda folkpark, 15 kilometer bort efter riksvägen. Lagom till att festen var slut... Klockan 2-3 på natten ungefär.

Våra kamrater var stupfulla och donkade omkring planlöst bland träden och blev hämtade av skallgångsliknande grupper av föräldrar som hittade sina telningar i väldigt uppmjukat tillstånd. Även byns sällsynta poliser hjälpte till att få hem de tidigare så glada 16-åringarna.

En initiativrik klasskompis, som var elitidrottare och mycket skötsam i vanliga fall, fick spel och knyckte en cykeldressin och tog järnvägsspåren hem. Ett inte riktigt ofarligt tilltag.

Kompisen och jag som promenixat till kalaset, för att kanske träffa några tjejer, hade ju ingen skjuts, så vi fick gå hem igen. Genom skogen. 1,5 mil.
Vi var nog framme ungefär vid sextiden på morgonen.

I tidningen stod på måndag: Våt fest i Byn*

Folkparken hette Tre tallar, precis som i köpcentret i Tillbaka till framtiden-filmerna. Där finns numera bara skog.

*Byn är alltså vårt lilla samhälle. Censurerat här om någon fortfarande skulle skämmas.

Skumt

2009-12-03T14:24:00.002+01:00

Fick en flashback (stark hågkomst) till barndomen i morse. Om man lägger en brusvitamintablett i hett te luktar det precis som apoteket i byn där hemma, när de fortfarande trillade sina egna piller och hade en massa bruna glasflaskor i olika storlekar överallt med syltburksetiketter där det stod mystiska saker på latin.

Som i trollkarlens verkstad, typ. Och vita porslinsskålar med mortelstavar i, där de redde till ödleögon, snigelantenner, alruna och flugsvamp till mystiska dekokter.

Där köpte man billigt godis, som bröstkarameller i strut eller lakritsrot man kunde tugga på. Eller, senare i tonåren, svavel man kunde ha till att göra smällare med. Huga.

Fick slänga teet.

Men si, där är hon! Hast Du mir gesehen!

2009-11-28T14:35:00.002+01:00

Skygg som en hermelin, snabbt förbiglimtande som ett skogsrå i ögonvrån, men uppiggande och välkommen! Helios, du signade himlakropp, rund och go som en ost, visa dig igen om du vill!

Vid 11-tiden i morgon passar det bra.

Då säger vi så.

Det var bättre förr - fast likadant

2009-11-25T15:25:00.005+01:00

Översta bilden är från 29 november och sedan den 24 november 2005. Nederst Stockholms skärgård sommaren 2005.
Det har nog varit lika eländigt förr också. Fast fint på sommarn. Håll ut i sju månader nu bara! Eller tills på söndag.

Regnförbud

2009-11-21T13:39:00.001+01:00

Nästa söndag ska det se ut så här enligt Norgevädret- Minus sex och snö. Jiho.

En rund plastbit jagar bort mörkret

2009-11-11T22:51:00.005+01:00

Häromdan kom den, Gordon Browns dvd med kajakkurs och trevlig film från paddling i Skottland. Alla folken som är med ser ut som riktiga människor, inte bara solbrända stockholmarsurfare med Himalaya i blick och ishavspaddlingar i armarna. Så det är lätt att identifiera sig med dom. Gubbar med låg tyngdpunkt, det ska man ha när man paddlar. Barbapapa-sport.

Ett riktigt fantastiskt avbrott i eländiga november. Synd bara att den kommer ta slut nån gång. Tittar på en-två minuter i taget för att ha kvar lite.

Endera dagen ska jag röja bort möblerna i vardagsrummet och slå upp kupoltältet för första gången och sova där. Jajamen. Har en cd med vågbrus också. Hihiihihhhiiii.

They're coming to take me away hahaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Uppdatering: Gordon Brown är en annan Gordon Brown, alltså inte Englands premiärminister. Den andre Gordon Brown alltså. Inte den förste. Fast den här GB kanske var först, vet inte hur gammal den andre är. Men den andre GB är alltså inte den här även om han var först.

Troligen.

Men snart ...

2009-11-07T01:08:00.003+01:00

... är det i alla fall dags för en sån här.

Elementen del tre: luft

2009-10-31T11:53:00.002+01:00

Luft syns inte, om man inte ser den på långt håll. På kant, liksom. Vid havet. Nära syns den inte alls. Och syns den nära, då hostar man.
Ser man den underifrån är den blå.

I Ruhr är den brun. Var i alla fall, 1973.
Man kan pressa ihop den och ha den i en ballong. Spara till sen.

Den kan vara rolig också. Luftig, typ. Luftgas. Fast då bör man läspa.

Wooosch!

En glamourös dag i Boden

2009-10-31T11:37:00.002+01:00

Vi åkte till Boden i somras. Där fanns en tom park. Med en frisbeegolfbana. Märkvärdigt. Boden har allt. På banan satt två a-lagare och skrek. Till varann. Sedan gick vi längs en strand vid en sjö som kallade sig träsk.

När jag flyttade upp till Norrbotten trodde jag alla träsk var träsk. Det står "träsk" överallt på kartorna. Riktiga. Everglades. Med krokodiler och tusentvå grodor som säger RIBBITT! i kör på nätterna, och med folk som bor i gråa stugor vid strandkanten, som har verandor på pålar i vattnet. Ruttna pålar med ormar slingrade runt. Och en hammock som hänger från takbjälkarna. Där sitter det en gubbe med illasittande löständer som täljer på en pinne. Bredvid honom, på det glesa verandagolvet står ett lerkrus. Grått, men brunt och blankt närmare halsen. En oval etikett där det står XXX.

Träsk.

Och så var träsken vanliga sjöar! Såna hade vi miljoner av i Jämtland. Inte kallar vi dom träsk. Dom har roligare namn. Räggen, Kammen, Öratjärn, Knappnålstjärn, Tjärn, Rägghålen. Bromyran, Pittjärnen! (en liten en).

I Boden hittade vi också en skylt som talade om att av getmjölk kan man göra pannka.
En slags pannkaka som inte är helt rund. Som en måne på väg bort. Trekvartspannkaka.

Sen for vi hem.

Hej då, Boden!

Elementen: Vatten del två

2009-10-28T23:03:00.005+01:00

I dag var det otroligt fint för paddling, om inte jobbet kommit emellan. 10 grader i luften, sol och svag västvind. Kanske hade varit kallt om bakdelen utan torrdräkt och täckbrallior, men från land var det perfekt. Fåglar stämde möte överallt, sidensvansar och kråkor mest.

Elementen: Vatten

2009-10-28T21:26:00.002+01:00

Schtorschnäppstorkar eller nåt. Kallt om fötterna borde det vara.

O-elementärt och kajakvagga

2009-10-26T19:29:00.002+01:00

Vart ingen bild på vatten idag. Kanske i morgon.
Tänkte storstäda och slänga saker men när jag röjt på gårn, ställt in hojar i bodan, hängt stegen på garaget, plockat isär hammocken och tänkte börja röja i garaget blev det stopp.
Kajakerna såg så eländiga ut i garaget, inslängda på varann och med lite gamla mattor på, så jag tog en tur till brädgårn och köpte 34x95 och 45x45. Eller fyrtumtvå och en och en halvtum fyrkantslist.
Av detta blev vagga till både Elvegris och Våga.
Bara man kommer sig för kan det bli fart.
Storstädning kan man väl kirra nån annan gång. Om man inte går så fort ligger dammråttorna stilla också.

Elementen: I dag frost

2009-10-23T00:43:00.002+02:00

Tjusig gräsmatta på morgonen, såg ut som kristyr. På grönt bröd, i och för sig.
Men en utflykt till by på landet lyfte torsdagen. Det är tysssst på landet. Suuus i örona.
Och en hallkökssoffa fick man med sig tillbaka. Vilket i sin tur sabbade mitt trådlösa nätverk och fick bredbandet på knä, från 8 Mb till 0,5. Fast det kan ju vara bra att få reda på inloggningsgrejset igen. Här ska letas i ett ton papper i 100 kartonger.

Katharsis! Vi bränner de gamla bytena och spolar igenom RJ-kablarna med nya. Weeehaww!

I morgon nästa element: Vatten, kanske.

Plog må komma

2009-10-21T12:22:00.002+02:00

Tjusigt va? Gräsmattan och allt skräp på den slipper härmed snöskopans härjningar.
Förklarar härmed vintern för invigd!
Må du bli kort, snöig och fem grader kall hela tiden!
I morgon: frosten.
Snöpinnen är en smålänning.

Locket på

2009-10-13T15:04:00.006+02:00

Första isen har lagt sig i lilla Röda havet, eller Kvantumhavet om man så vill. OK-tjärn kanske. Mediadammen.

Klonk

2009-10-12T22:51:00.003+02:00

Idag kom jag på att man kanske skulle förbereda hål för plogpinnarna innan tjälen kommer.
Tog fram järnspettet ur bodan.
Åhej!
Boink!
Äsch.
Väntar tills snön blir nog djup.

Fotofritt

2009-10-07T11:52:00.002+02:00

Såg nyss en jätteplog med tranor som kom från öster, tog en sväng över mitt hus och sedan drog åt söder. Och så skrattade de åt mig för att jag inte hade kameran framme.
Grrr.

Nu jädrar!

2009-10-07T10:57:00.003+02:00

Beställt byte till vinterhjul..........Check
Beställt snöplogning hela vintern......Check
Köpt nya vinterskor....................Check
Skaffat ny motorvärmarsladd............Check
Tagit fram vantar och mössor...........Check
Tagit in pumpen från trädgårdsdammarna Check
Beställt plogpinnar så inte traktorn
krossar mina gamla cyklar som
står på gräsmattan.....................Check
Beställt dvd-film om kajakäventyr......Check
Plockat alla bärbuskar.................Nix
Piassavakvasten vid dörrn..............Check

Och nu ... över till nåt helt annat

2009-10-03T14:57:00.003+02:00

En jättestor pära!

HA!

2009-10-03T14:56:00.003+02:00

OBS! Proportionerna stämmer! Jojemen!
Nästa kapitel: Parisare
För övrigt: I Boden har di nåt som heter pannka, lärde vi oss i somras. Gåtfullt. Hmmmm...

Glappkontakt

2009-10-03T10:51:00.004+02:00

Var i hela @##!!&%¤# är motorvärmarkabeln? Var lägger man den på våren? Hittade kupévärmarn men inte sladden. Jädras! Måste troligen köpa ny och den kostar 450 spänn, Blä. Har letat i huset, bodan, garaget och förrådet. Och i bilen. Men inte. Cykeln?

Kuligare: Befordrade gamla stereoförstärkarn till sovrumsstereo i natt. Jädras vilket fint ljud det fortfaranmde är! Kenwood, köpt på Lasse P när det låg i Valand city, 1976. För att få pengar till den sålde jag tvärflöjten. Tvärflöjt inte så poppis i hyreshus.
Visste ni förresten att det finns en som heter traversflöjt? Visst låter det starkt? Musiken lyfter.

Man kanske festar för lite...

2009-10-02T13:49:00.002+02:00

Nyår nästa!

Vars är motorvärmarkabeln?

2009-10-01T23:36:00.002+02:00

GAAAAHHHHHHHH!!!

I vått och torrt - bara åtta månader kvar

2009-10-01T00:47:00.004+02:00

Funderar på torrdräkt för höstpaddling, verkar mysigt.
Klistras härmed upp på önskelistan!

Våtdräkt också okej. Fast råden är lite luddiga, de är tydligen lite varma;
"...våtdräktspaddlare brukar kännas igen på att de är röda i ansiktet och paddlar långsamt..." (Björn Thomasson designs webbplats).

Och en torrdräkt är iofs säker så länge den är hel. Man kan flyta i den och vara varm och gosig i kallt vatten. Men går det hål på den sjunker man som en gangster som skvallrat på sina kamrater.

Vått är billigare och torrt är skitdyrt. Sisådär 6.000 spänn som billigast.
Men tänk på att paddla i precis nyfrusen is! Krrrraaasssss...

Eller då kan man vänta till maj 2010.

I vargtimmen

2009-09-30T02:23:00.007+02:00

Borde lägga mig efter denna dag. Kl är 02.23 och känner mig lite sömnig. Full dag; bilen till verkstan för tokservice, oljebyte, filterbyten överallt, koll av allt som kan sitta löst och lysa dåligt, konstiga dörrlampearmaturen i bakdörren bytt, den där som lyser nedåt från dörrarna så man inte halkar och ligger och skriker för full lårbenshals. Alla strålkastarjockar lyser åt rätt håll, handbromsen funkar igen och irriterande meddelandet "Dags för service" på datadisplayen har slutat retas.
Och plånboken blev skapligt tunn efteråt. Men man ska prova på allt, t.o.m. märkesverkstadservice, en gång iaf.
Ikväll skoj med att hjälpa A lite med att göra frågor till frågesport på lill-tv-stationen som är vår granne.
Och jobba förstås.
Imorgon leta sladd till motorvärmarn. Blev plötsligt vinter.
Nu är nog dagen slut.
Natt.
Snark.

Hösttröst

2009-09-28T01:52:00.006+02:00

Känns som om det är slut på sommarn, ikväll funderade vi på långkalsonger för första gången. I går köpte jag nya vinterkängor. Och idag gick jag ner till sjön och kollade hur mycket det blåste. 9,5 sekundmeter! Rätt in i stranden. Vattnet nafsade efter mina skor och verkade inte alls snällt.
Och nätterna börjar snudda fryspunkten mer och mer.
Fast nu kan man ge fan i gräsklipparn i ett halvår. Hohoooo.
Och stjärntittarsäsongen startar! Tur det finns vintersporter också.

Tugg

2009-09-24T19:48:00.003+02:00

Var hos tandläkaren idag för en massa grävande och skrapande arbete. Märkte när jag kom ut därifrån att jag blivit våldsamt hungrig.
Min tes är alltså: Man blir hungrig för att han gräver omkring i käften så att saliven stimuleras, och då reagerar magen och säger "Jihoo, nu blir det käk" och börjar kurra och leva om.
Man blir nästan lika hungrig som när bakfyllan släpper. Då skivad kall blodpuddning på vörtbröd verkar lockande. Med kanderade russin.

Förr blev man hungrig hos tandläkaren för att man visste att man inte fick käka på tre timmar, då plomberna kunde trilla ur annars, men nu är det ju snabbhärdande plast i stället.
Plasten är inget god.
Frågade mannen bakom borren om det inte fanns nåt gott plombmaterial men det sa han att det inte fanns.
Än.

Björn-TV

2009-09-24T00:41:00.003+02:00

Kvällens/nattens bästa TV-program: Drömmen om Björnön. Om den norska meteorologen Oddrun som ska vara ett halvår på Björnön i Norra ishavet. Så ska det vara, riktiga filmer om riktiga människor. Som får lära sig skrämma bort eller i värsta fall skjuta isbjörnar om det skulle komma en när hon promenererar i landskapet.
Anna Anka är en seriefigur i jämförelse. Till och med namnet passar som seriefigur. Hon skulle ha fyra fingrar på var hand och vita handskar också.
Världen kanske består av mer än Idoler och kändisar i djungler. Nästa program jag vill se: "Fyrvaktaren" eller "Skomakaren" eller Den resande inseminatören. Vardagsglamour, liksom.

Sandybell, Eufrosyne, Marilyn och Cary

2009-09-23T22:40:00.003+02:00

Stod i kö på Storhedsaffär då jag hörde femårig flicka tigga mamma om att köpa kakor. "Men Alison, du vet ju att det inte blir några kakor idag."
Alison?
Och de pratade svenska också.
Pappan eller mamman kanske var från Amerika.
Hade arbetskamrat som ville döpa sonen till Grus. Varför inte? Sten går ju bra. Och Alison. Fast det blev protester från myndigheterna. Grus funkade inte. Och grabben blev så småningom kändis i teatervärlden. Hade han blivit fortare som Grus tror jag.
Och vilka rubriker han hade skapat: Nya Grus-tag, Det är inte sandt!, Gräsligt, Grus! etc.
Man ska inte kasta sten i grushus.
Visste ni förresten att han inte hette Gary Grant, han hette Cary. Jopp!

Så här ...

2009-09-22T22:36:00.003+02:00

... kommer det att se ut när dokusåporna nått botten och alla slängt ut sina tv-apparater. Det borde vara den som kommer efter Hollywoodfruar.
Nu är det nära!!!

Aus, ausser, bei, mitt und ditt und datt

2009-09-22T22:01:00.004+02:00

År ut och år in från sjunde klass, fem timmar i veckan, höll man på med det här. Men varför? Snacka om slöseri med liv. Man kunde ha jobbat politiskt, man kunde ha lagt nät, tvinnat tråd, knypplat, byggt friggebodar (eller hela hus för den delen), släpat stör, gjort gärsgårdar, gjort en gädda tam, friat, lagat cyklar, vulkat innerslang, träffat trevligt folk som man inte visste fanns, vässat pennor, vinkat till förbipasserande, flinat fånigt, varit lycklig en stund, lagt patience, lagt en patience till, lagat torpargrunder, grävt efter vatten, guld, uran och bärnsten, felat, bett om ursäkt till alla, gett efter, försökt blåsa tillbaka luft i dammsugaren, virkat fodral till tennisracketar, lockat hund och övat sig peka med vänster hand.
Men nej, man satt och sade der, die, den, das och rot-es wein-es. Och fick aldrig nån användning för nåt utom "Fräulein! Noch eines!" eller för att tävla i vem som kom ihåg flest prepositioner som störs av dativ eller ackusativ. Eller styrs?
Ungar! Skolka från skolan när det verkar tråkigt!

Färg

2009-09-21T13:14:00.000+02:00

Med lite Photoshophjälp kan t.o.m. industriområden se skojiga ut.

Fröskskoj

2009-09-19T23:39:00.004+02:00

J och jag såg Peter Carlsson och Blå grodorna på K-huset i kväll. Jädras vad skitbra!!! De är nog bäst av allt. Jopp. Nästan tre timmar och ingen träsmak.
Ribbitt!

Apropå ingenting....

2009-09-19T12:25:00.003+02:00

Får vi presentera en mycket trevlig kanin vid namn Båtsman.

Jädras

2009-09-18T12:24:00.000+02:00

Attans! Det blev höst. Minusgrader i natt.
Ska titta till snöslungan.

Men ändå

2009-09-17T11:06:00.003+02:00

Tokfint väder, men ingen paddel i vattnet i dag. Jobb i vägen. Och naturligtvis ska det blåsa. Jämt! Vindstilla höstdagar med spegelblank sjö, var är ni?
Men billigaste elräkningen hittills låg i brevlådan! Jihoo! Tack för det, luftvärmepumpen! .... och den varma hösten.

Mja

2009-09-16T14:10:00.003+02:00

Onsdag. Asfalten svart, blöt. Ingen kul post. Köttbullar och makaroner.

Höstängslan

2009-09-15T12:37:00.003+02:00

Börjar bli rädd att sommaren kanske kommer ta slut. Måste bromsa lite. Bild från juli med tjejerna i Elvegris kanske hjälper.

Äntligen!

2009-09-15T01:08:00.003+02:00

Dagens höjdarfynd: en vitlökspress som kan tänkas fungera och som inte behöver slängas efter en användning för att man inte kan diska den ordentligt.
När man pressar trycks piggarna igenom hålen efter vitlöken och rensar samtidigt som den pressar. Jiho.
Affären börjar på "Clas" och slutar på "on".

Norrporr

2009-09-15T01:04:00.003+02:00

Norrskenet är vackert och mystiskt och inte alls så ovanligt. Det syns märkligt nog bäst just nu i september och inte alls på vintern då det är som kallast. Och nu är det 15 grader varmt så man står ut att kolla längre stunder också.

Du är härmed dubbad till kalkon

2009-09-15T00:48:00.004+02:00

Apropå TV4:s nya deckare om Kommissarien och havet; TV4 säger att det är en tysk deckare som är dubbad till svenska, men i tablån står att den är tysk-svensk. Så om halva skådespelartruppen är tysk och (uselt) dubbad till svenska i Sverige, så är alltså den andra halvan svensk och dubbad till tyska i Tyskland? Så i Tyskland lider de alltså lika mycket som vi när de ser eländet?
Och replikerna är också lika usla på båda språken.
Tacka vet jag riktiga amerikanska kvalitetsdeckare som inte är onödigt pråliga, inte ens i färg och riktigt spännande.
När jag var sju år och såg Perry Mason genom dörrspringan till vardagsrummet (fick inte titta för mor och far, det var inte lämpligt för barn) var det ytterst mystiskt och upphetsande.

Det smakar precis som kyckling

2009-09-14T23:45:00.004+02:00

Hel ugnstekt kyckling med ris, majs och otrolig sås! A-team vet hur man lagar mat. Jajamen.
Kluck, kluck.

Synbart och kajaktorka

2009-09-14T17:10:00.000+02:00

Idag har jag testat mina bruna för att få bättre glas till datorn och böckerna. Jihoo! Nio år sen sist. Nu ska här läsas!
Och blir bjuden på middag, experimentkyckling hos A och dom. Maxflyt!
Perfekt paddelväder men lite hängig så både Elvegris och Våga får stanna i garaget. 18 grader varmt och små små vågor ute på viken. Måtte det blir fler såna dagar när man är ledig samtidigt. Vinterpaddling för kallt.