Mitt sommarlov - eller ett kassaskåp i en banan

Spelmansstämman ska vara solig och glad och ha en massa folk som dansar omkring.
I år var det inte soligt men glatt, men inte en massa folk. Några trägna som tittade på ett gäng tuffa ungar som dansade skiten ur alla andra.

Paraply var inte dumt:






På midsommarafton däremot var det tokigt, galet, hysteriskt fint väder. Vi stökade undan lite löst folk så vi fick plats på våra filtar, där sillar, krämfräsch, gräslök och dricka fick plats. Och tunnbröd!
Över 5.000 folk hade vi i sällskap.
Och en gudsnådelig röst från scenen, som minde om saliga Jan Sparring eller Artur Erikson. Såna där vattenkammade barytoner.




På söndan efter midsommar var det som vanligt sport, knytkalas, spelande av fioler och lite skvaller i byn:




Kajakutflykt med ungdomarna och patriarken, den där fyrkantiga figuren som ser ut som ett kassaskåp i en banan.
Ungdomarna passar bättre som omslagsbilder för sporten; men alla ska ju få vara med?
Härlig dag och varmt i vattnet. Föga anade vi att det inte skulle bli så mycket mer riktig sommarvämre, efter slutet av juni blev det varannan dag regn och varannan dag sol. Men bara 18 grader som mest.
En normal burrsommar.
Fast det var en generalisering, eftersom semestern tog slut mitt i alltihop.









Fikor vi minns

Vi fikade i massor bland annat i Löjtnantsbostället:




I Lövskär vid havet:






På Evas konst-iga:




I byn söderut:




... sen odlades det persilja och pratades dito,




En ny ytterdörr blev det med mycken norsk möda och en massa list:




Och så blev det en vägg i garaget som blev full i kajaker:




Minigolf hann vi också med:



... fast det kommer väl mer?

Krossade illusioner

När man läser om paddling i nördtidningarna och böcker är det alltid fint väder, alldeles platt vatten och inga andra båtar nånstans.
Varje paddeltag bär i 25 meter och det blir en fin rak kölstrimma i vattnet.

I verkligheten är det sjöbris varenda förbannade dag, och här
vid ostkusten innebär det upp till 8 sekundmeter så fort solen
skiner.

Blä.

Så den där vilsamma, perfekta, paddlingen ser man bara på väg in mot land eftersom det alltid blåser ditåt.
Då blir det surf i stället. Full fart framåt!

Men då kan man inte heller vila sig, då måste man styra så man
inte kantrar,

Håhåjaja.


Får väl sjösätta i trädgårdsdammen.

Fast häromdan kom vi faktiskt iväg en bit mot de två meter
höga vågorna. Ett par kilometer.

Sen hem i fem knop.

Kanske det är rätt kul ändå.

Annars kan man ju traska iväg och titta på kanot-SM.

Live.




Häromdan fick kompis Ö från Lofoten testa det ljuva livet på blöjan den blå i gula K2:an Elvegris. Blev uppskattat.
Med J som lärare gick det jättebra.
Så nu har vi värvat en till.

Hihi.



Och här på film:

Till femte dimensionen med röd kryptonit

Så fort jag slår på TV6 är det Smallville, den där ursäkten till serie efter Stålpojken-tidningen.

Där inget stämmer.

Stålpojken slåss inte mot banditer från yttre rymden, Lex Luthor är inte ärkefiende, fast bara nästan, den där figuren som var så svår att stava, Mzypltyzyk eller vad det var, som smiter från femte dimensionen och gör livet surt för Stålpojken, är inte med. Och hans föräldrar är mycket yngre än på riktigt.
Och det viktigaste av allt, Lana Lang kämpade i tidningen som besatt för att avslöja Stålpojkens hemliga identitet, som vi nu kan avslöja var Clark Kent.

Nej. Så fort jag slagit över till TV6 står Clark Kent och Lana Lang där och stirrar varann i ögonen för att de nyss blivit kära eller ska göra slut eller Clark tröstar Lana eller tvärtom. Eller då har Clark kommit till insikt. Insikt om att det här förhållandet inte fungerar.
Och så lite lite äventyr.
Fast mest tittar de varann i ögonen.
Och Lana Lang är sötare än hundra liter honung.

Har för mig hon var mer robust i serietidningen. Som en flickskolehockeyspelare typ.

Nej, Stålpojken, Läderlappen, Rymdens hjältar och Gigant (just det, unga vänner, på den tiden talade man svenska i Sverige) var betydligt roligare att läsa tillsammans med kompisarna i tioårsåldern i ett instängt pojkrum där vi käkade godis och fes ikapp.

Och föräldrarna trodde att serietidningar var den stora faran för vårt intellekt och förstånd. Och popmusik.

Inte datorer och TV-program och droger.

Boden igen

Boden är en stad man inte blir klok på. Dels hittar man inte där. Dels kan den vara både trist och dels alldeles ... skaplig.


Dels kan där vara både kul och tråkigt som synes.


Bodensarna gillar nostalgi. Det kanske var bättre förr.


Sen finns det en himla massa hus som ser ut så här.
Förr fick man inte fotografera i Boden för allt var hemligt. Utom för de som gjorde lumpen där. Och de som hälsade på. Och de som bodde där. Och spionerande satelliter hade nog ganska bra reda på läget också.
De som led mest var nog de som skulle hälsa på en bodensare. Dels hittade man inte vägen till sin kompis och dels hittade man inte därifrån. Det fanns inga gatskyltar nämligen.
Vi tillbringade en eftermiddag i Boden då vi letade efter vägen till Luleå. Vi kom upp på en klipphylla vid ett villaområde där vi på långt håll såg bilarna som färdades till Luleå och vi ville så gärna vara där, men vi hittade ju inte till vägen!


Man kan också se märkvärdiga saker i skyn. Folk som sitter i en anordning av stålrör och flyger omkring.
De kanske jagar lyckan.
Eller då är det för att se nåt annat än Boden.


Det är också en modern stad, med gågata.


Sen kan man åka därifrån. Då ser det ut så här.

Hej då, Boden! Vi kanske kommer och fikar nån gång.

Jag har blivit med jack!

Eller rättare sagt jacka.

Nya paddeljackan kom idag, gul, glittrig och grann. Med reflexer. Och rätt lagom i storleken också, med stiliga puffiga ärmar.

Efter att ha krängt på mig den och när rysningarna av cellskräck bedarrat, kändes den rätt okej. Som att dra på en halv dykardräkt.

Svopp!

Verkar väldigt vattentät med muddar och latexgrejer att trä armar och huvud genom.

Åhhhheeeeej ... PLOPP, typ. Och så slog huvet ut som en blomknopp genom det övre hålet. Hoppas inte huvet växer innan man försöker dra den av sig. Tillräckligt knepigt att få av den nu.

Samma med händerna, fast PLOPP PLOPP. Tajta muddar så man ser blodådrorna på händernas översida.

Gott om fickor och dragkedjor, kardborrebandlås överallt och dubbla grejer så man kan trä in den i kajakkapellet så det hålls riktigt torrt när vågorna slår över huvudet. Som en sluss.

Och det bästa av allt: det finns blixtlåsluckor under armhålorna så man kan vädra ut svetten! Foff ut med den dåliga luften, bara.

Nu ser man bara fram emot att den halvmetertjopcka isen försvinner från sjön.

I morgon ska det snöa.

Musik hela helgen

I helgen var vi i Ume och kollade in Umefolk, folkmusikfest i kubik. Yohoj vad bra allting var! Fioler och nyckelharpor och cajoner och darboukor och gitarrer och tjusiga tjejer som sjöng vackert och mandolor och cimbalom och Orientexpresser och nästans eurovisionsschlagerdam från Bosnien som ägde scenen och söta folkdanstjejer från Finland och tokbra visor och Punsch och bäst av allt: Ethno in transit, ett gäng 25-åriga hjältar som var typ bättre än allt. Och som avslutade festivalen med att spela låtar som gick i varandra, i full fart, utan paus, i en timme och en kvart!
Och varmkorvmoj som öppnade precis i rättan tid, toaletter som hade papperet kvar mat och pub och sjuttiarton scener i samma hus.
Kom igen Luleå, slå det här!

Sen åkte vi hem i snöröken, fikade på Stigs i Skellefte, hade en skrämmande närkontakt med långtradare i snörök som fick för sig att bromsa och möttes av oskottad gård med en stor snöhög i mitten som dolde en Saab.

Jo, jag fyllde år också, en himla massa, och blev firad av två favoritdöttrar!


Lyssna på de bästa banden här:
http://www.myspace.com/ethnointransit
http://www.myspace.com/punschfolk
http://www.myspace.com/starecure
http://www.myspace.com/nordicmusic
http://www.myspace.com/lyyfolk
http://www.myspace.com/allafagra

Lista på artisterna och bilder från förra året:
http://umefolk.umeafolkmusik.se/

Kajakjakt - 1930-tal

I den hembyggda kajaken syns bloggörens gode fader. Paddlandet sker troligen i ett avsnitt av Ljungan, vid Alby i Medelpad.
Kajaken byggdes från en ritning köpt av Clas Ohlson i Insjön. Parallellt med detta bygge snickrades en likadan farkost ihop av faderns svåger, men svågerns blev lite finare än den andra. Därför byttes fartyg med en slant emellan.
Troligtvis var bygget smala spant i trä, klädda med duk.
Hiskeliga historier har berättats om framfarten, bland annat hur det emellanåt paddlades strax ovanför dammluckorna vid kraftverket i byn.
Notera också avsaknaden av nutidens attribut i sammanhanget; flytväst, mistlur, GPS-enhet, uppblåsbar paddelflottör, vattenflaska i plast, gummilinor på däck, inplastat sjökort, kompass, roder, bärlinor, hjälm alternativt tropikhjälm eller solhatt, torrdräkt och lanterna.