Vi åkte till Boden i somras. Där fanns en tom park. Med en frisbeegolfbana. Märkvärdigt. Boden har allt. På banan satt två a-lagare och skrek. Till varann. Sedan gick vi längs en strand vid en sjö som kallade sig träsk.
När jag flyttade upp till Norrbotten trodde jag alla träsk var träsk. Det står "träsk" överallt på kartorna. Riktiga. Everglades. Med krokodiler och tusentvå grodor som säger RIBBITT! i kör på nätterna, och med folk som bor i gråa stugor vid strandkanten, som har verandor på pålar i vattnet. Ruttna pålar med ormar slingrade runt. Och en hammock som hänger från takbjälkarna. Där sitter det en gubbe med illasittande löständer som täljer på en pinne. Bredvid honom, på det glesa verandagolvet står ett lerkrus. Grått, men brunt och blankt närmare halsen. En oval etikett där det står XXX.
Träsk.
Och så var träsken vanliga sjöar! Såna hade vi miljoner av i Jämtland. Inte kallar vi dom träsk. Dom har roligare namn. Räggen, Kammen, Öratjärn, Knappnålstjärn, Tjärn, Rägghålen. Bromyran, Pittjärnen! (en liten en).
I Boden hittade vi också en skylt som talade om att av getmjölk kan man göra pannka.
En slags pannkaka som inte är helt rund. Som en måne på väg bort. Trekvartspannkaka.
Sen for vi hem.
Hej då, Boden!
3 kommentarer:
Och en man som spelar banjo riktigt fort...men låt mig tänka...det är ju du!
Det verkar som att "Fördel Boden" borde bytas ut till "Boden pannkakornas plätt på jorden". Med pannkor och allt
Hade vi inte fått flunsa hade vi kunnat vara i Boden i detta nu och ätit kålpudding. Flunsan lär för övrigt inte vara svinis, säger farbror doktorn som skrev ut hostmedicin åt M. Då hade vi mått ännu sämre.
EN copycat-flunsa alltså.
Hmmmm ...
Intrigen tätnar.
Svininfluensan har fått sin Saruman. Hoppas de inte samarbetar.
Skicka en kommentar