Nostalgi #1

Den 3 november 1969 var det spännande.
Mamma hade gått med på att köpa en TV-tillsats från Petterssons radioaffär därhemma, och jag hade knåpat ihop en trasslig anordning av hoplödda bandkablar som låg på golvet bakom tv-n. Det var antennerna.
Vår tv var från 1961, av märket Grundig, med teak-låda och gula plastknappar av samma färg som sur grädde. Man bytte kanal med en knapp som påverkade en motor inne i tv-n, så det lät njånjÅ, njåNJÅ och olika lampor tändes på framsidan.
Det fanns nån slags fjärrkontroll med sladd (!) som man kunde köpa till men det hade familjen inte gjort. Berodde antagligen på att apparaten var hiskeligt dyr när den köptes. Tror det var en avbetalning som spökade ett bra tag där.
Grundig klarade i alla fall av att kopplas till TV2-tillsatsen och vi fick in den nya kanalen med bravur. Fast rörde man på sig i vardagsrummet blev bilden omedelbart sämre och man var tvungen röra om i bandkabelhärvan, då kunde det bli lite bättre en stund.
Men vilken valfrihet! Och det enda som behövdes var att gå fram till tv-n, byta kanal från 4 till 8 (njåNJÅ, njåNJÅ, njåNJÅ, njåNJÅ), dra upp omkopplarknappen på tillsatsen och Hast du mir gesehen! En annan kanal syntes i tv-n!
Sedan var det lite rörande i antennhärvan förstås igen. Och bilden blev bara LITE grynig.

När det började ett nytt program i den kanal man inte tittade på för tillfället, blinkade en liten glad pil i övre högra hörnet av rutan.
Då vidtog förstås samma procedur som tidigare, går fram till tv-n, njåNJÅ, etc.

Man höll sig smärt.

Färg-tv-sändningarna började också samma datum, men nån färglåda blev det inte förrän 1981 ungefär. De var RIKTIGT dyra.