Spelmansstämman ska vara solig och glad och ha en massa folk som dansar omkring.
I år var det inte soligt men glatt, men inte en massa folk. Några trägna som tittade på ett gäng tuffa ungar som dansade skiten ur alla andra.
Paraply var inte dumt:
På midsommarafton däremot var det tokigt, galet, hysteriskt fint väder. Vi stökade undan lite löst folk så vi fick plats på våra filtar, där sillar, krämfräsch, gräslök och dricka fick plats. Och tunnbröd!
Över 5.000 folk hade vi i sällskap.
Och en gudsnådelig röst från scenen, som minde om saliga Jan Sparring eller Artur Erikson. Såna där vattenkammade barytoner.
På söndan efter midsommar var det som vanligt sport, knytkalas, spelande av fioler och lite skvaller i byn:
Kajakutflykt med ungdomarna och patriarken, den där fyrkantiga figuren som ser ut som ett kassaskåp i en banan.
Ungdomarna passar bättre som omslagsbilder för sporten; men alla ska ju få vara med?
Härlig dag och varmt i vattnet. Föga anade vi att det inte skulle bli så mycket mer riktig sommarvämre, efter slutet av juni blev det varannan dag regn och varannan dag sol. Men bara 18 grader som mest.
En normal burrsommar.
Fast det var en generalisering, eftersom semestern tog slut mitt i alltihop.
Fikor vi minns
Vi fikade i massor bland annat i Löjtnantsbostället:
I Lövskär vid havet:
På Evas konst-iga:
I byn söderut:
... sen odlades det persilja och pratades dito,
En ny ytterdörr blev det med mycken norsk möda och en massa list:
Och så blev det en vägg i garaget som blev full i kajaker:
Minigolf hann vi också med:
... fast det kommer väl mer?
