När man läser om paddling i nördtidningarna och böcker är det alltid fint väder, alldeles platt vatten och inga andra båtar nånstans.
Varje paddeltag bär i 25 meter och det blir en fin rak kölstrimma i vattnet.
I verkligheten är det sjöbris varenda förbannade dag, och här
vid ostkusten innebär det upp till 8 sekundmeter så fort solen
skiner.
Blä.
Så den där vilsamma, perfekta, paddlingen ser man bara på väg in mot land eftersom det alltid blåser ditåt.
Då blir det surf i stället. Full fart framåt!
Men då kan man inte heller vila sig, då måste man styra så man
inte kantrar,
Håhåjaja.
Får väl sjösätta i trädgårdsdammen.
Fast häromdan kom vi faktiskt iväg en bit mot de två meter
höga vågorna. Ett par kilometer.
Sen hem i fem knop.
Kanske det är rätt kul ändå.
Annars kan man ju traska iväg och titta på kanot-SM.
Live.
Häromdan fick kompis Ö från Lofoten testa det ljuva livet på blöjan den blå i gula K2:an Elvegris. Blev uppskattat.
Med J som lärare gick det jättebra.
Så nu har vi värvat en till.
Hihi.
Och här på film:
5 kommentarer:
Om vi blir tillräckligt många frälsta kan vi koppla ihop kanoterna till ett tåg och tillsammans paddla så kraftfullt att vågorna inte har en chans. Vi gör det tillsammans (gammalt Kurirenordspråk).
Eller skaffar en tiomannakanot, typ sådana de har i Söderhavet. Då har vågorna ingen chans.
Ni är tappra små krigare. Såg du paddelprogrammet som var på svt för någon dag sedan? Lyxkryssning i havskajak. En man som fiskade från kajaken utan att tippa. Sa att det var svårast när man fick ett gäng makrillar på en rev.
Jopp, såg det. Har det t.o.m. inspelat. Hurtiga och glada människor minsann. Man blir nog så om man paddlar mycket.
Fast enligt Ö är det nästan aldrig så där fint väder i Norge.
Om de inte har nån koloni de spelat in filmen på.
Jag nöjer mig med att titta på kanoter och båtar som guppar på vattnet på bild. Det där mörka vattnet gör mig lite orolig, skulle det blåsa ökar känslan.
Skicka en kommentar