Så fort jag slår på TV6 är det Smallville, den där ursäkten till serie efter Stålpojken-tidningen.
Där inget stämmer.
Stålpojken slåss inte mot banditer från yttre rymden, Lex Luthor är inte ärkefiende, fast bara nästan, den där figuren som var så svår att stava, Mzypltyzyk eller vad det var, som smiter från femte dimensionen och gör livet surt för Stålpojken, är inte med. Och hans föräldrar är mycket yngre än på riktigt.
Och det viktigaste av allt, Lana Lang kämpade i tidningen som besatt för att avslöja Stålpojkens hemliga identitet, som vi nu kan avslöja var Clark Kent.
Nej. Så fort jag slagit över till TV6 står Clark Kent och Lana Lang där och stirrar varann i ögonen för att de nyss blivit kära eller ska göra slut eller Clark tröstar Lana eller tvärtom. Eller då har Clark kommit till insikt. Insikt om att det här förhållandet inte fungerar.
Och så lite lite äventyr.
Fast mest tittar de varann i ögonen.
Och Lana Lang är sötare än hundra liter honung.
Har för mig hon var mer robust i serietidningen. Som en flickskolehockeyspelare typ.
Nej, Stålpojken, Läderlappen, Rymdens hjältar och Gigant (just det, unga vänner, på den tiden talade man svenska i Sverige) var betydligt roligare att läsa tillsammans med kompisarna i tioårsåldern i ett instängt pojkrum där vi käkade godis och fes ikapp.
Och föräldrarna trodde att serietidningar var den stora faran för vårt intellekt och förstånd. Och popmusik.
Inte datorer och TV-program och droger.
1 kommentar:
TV6 finns visst i min TV har jag upptäckt, men det är en kanal jag inte tittar på så ofta. Programmen där verkar vara så underliga. Det enda jag ser på där är Två och en halv män, på något sätt lättar den serien upp mitt trista liv.
Skicka en kommentar