Se den lille gossen som fastnat framför ett TV-avsnitt av ... kanske Villervalle i Söderhavet, en lördagkväll ungefär 1963. Klockan 19.30 var det kvällens höjdpunkt, Villervalle var otroligt exotiskt. Ingen vanlig svensk hade ännu åkt jorden runt på Apexbiljett eller flygliftat runt Asien.
Vi hade bara läst om paradiset i Söderhavet, Sällskapsöarna, Cooköarna, Tuamotu, Raitaroa. Där folk sade "mai tai" när de var hungriga och "tea ora na!" när det kom gäster. Och så åt de hundar som sprang omkring överallt.
Villervalle blev biten av en bläckfisk och han och hans syster Lenalisa var tvungna att gå i korrespondensskola under översikt av sin stränga farmor.
Lördagkvällarna var det fest, lördagsmys skulle det kallas nu.
Vi köpte bakelser från Nya konditoriet i bottenvåningen av vårt hyreshus, såna där med krusig grädde bakpå, kanske utblandad med smörkräm till en läcker gul nyans.
På topp var det bär i genomskinligt daller som var jättegott.
TV-n vsr den vi köpte på avbetalning 1961, som vår hyresvärd hade beställt till alla hyresgästerna. Utan att fråga. Men det var toppmodern mottagning med en centralantenn på taket till trevåningshuset. Många hyreshus såg annars ut som fångläger utanpå med skogar av TV-antennernas aluminiumrör vid varje lägenhetsfönster.
Det fanns knappt TV-apparater att bara hämta hos affären, utan man fick vackert vänta ett antal månader.
Precis som med nya bilar, det kunde ta ett halvår att få hem sin nya Opel Rekord Olympia, även om man hade pengar att betala med kontant.
Den lille gossens fluga var lite fusk, det satt ett gummiband kring kragen så man slapp knyta den.
Notera dessutom nylonskjortan man alltid tog på till fint.
Troligtvis hade han blanka lackskor också, på den här tiden hade man nämligen skorna på inomhus. Golven var kalla och dragiga.
Resten av TV-kvällen kunde det som mest vara en intrssant dokumentär av reporterparet Günes och Barbro Karabuda, om tobaksodling i Turkiet. Om det var en långfilm var den italiensk och inget att skratta åt i första taget. Bittert ris, Cyekltjuven eller annat konstigt. Italienarna sprang omkring och pratade oupphörligt och lät som om de var förbannade på varann hela tiden.
Senast tio var programmen slut. Då gick alla och lade sig. Gossen läste den nya Tvillingdetektiverna-boken, pappa läste en Manhattandeckare han köpt på pressbyråkiosken samma vecka. Natt utan nåd av Mickey Spillane, eller en hårdkokt sak av Fale Burman. Omslagen föreställde blondiner med uppspärrade ögon, i skräck.
Mamma löste korsord i sängen.
2 kommentarer:
Jag hör Hans Villius i huvet när jag läser.
"Till vänster i bilden ser vi den unge kungen, iförd kraghandskar av motorcykelmodell, gränslande sin skinande Indian av årsmodell 1928. Han varvar motorn på 600 kubikcentimeter, och väntar på att släppa koopplingshandtaget inför starten i loppet för tunga motorcyklar mellan Arvika och Brunskog."
Skicka en kommentar