tisdag 5 januari 2010

Nostalgi #4


1950-talet och början av 1960-talet var ingen fröjd för musikälskare. Tro inte alla amerikanska filmer som ska föreställa dessa arma decennier, musiken låg som bäst på Evert Croons nivå! Och då fick man kanske höra honom en gång i veckan, om man hade tur. Pop, 50-talsrock, Elvis, Tommy Steele, Bill Haley och de andra hjältarna fanns inte för oss stackars 50-talister. Utom i kaféets jukebox, och då kostade det pengar att lyssna.

Sålunda lät musik i radio: kl. 18.00 varje dag var det grammofonmusik i en timme, som inleddes med en militärmarsch och ofta slutade med en också. Däremellan fick man höra klämmiga låtar med Lasse Dahlquist, Harry Belafonte (There's a hole in the bucket) och Ella Fitzgerald, Harry Brandelius, och kanske, kanske en Tuff brud i lyxförpackning med Lill-Babs. Eller lika gärna en stråkkvartett, en operasnutt och en folklig visa i arrangemang av Gunnar Hahn. Och Alf Hambe som hummade nåt om timmerkojor.

I början av 60-talet var det piratradion med Radio Syd, Radio Mercur och Radio Nord som ändrade på allt, då var Sveriges radio tvunget att köra populär musik också, och starta en tredje radiokanal. P3. Den som vi i Norrlands inland inte kunde höra förrän sist av alla. 1964 kanske.

Jo, Klas Burling hade popprogram en gång i veckan från 1961, men det var inte alls säkert man fick lyssna på dem, hemmets enda radio stod ju i vardagsrummet. Och det var viktigare att läsa läxor än att lyssna på pop. Pop var skadlig musik som snart skulle försvinna och Gunnar Hahn skulle få tillbaka sin plats i radion.

Sista natten med gänget-filmen stämmer illa med Sverige. Om vi hade haft en dj som Wolfman Jack hade han blivit bränd på bål tillsammande med sina vinylsinglar, av kolarkojeromantikerna och stråkkvartettskostymerna.

Och inte fick man vara långhårig som Beatles var!

Det är därför man ofta ser gubbar i 55-65-årsåldern numera med jättelångt grått hår och hästsvans. De ger tillbaka för sitt lidande när de gick i skolan.

Ha!

Ett lätt reumatiskt långfinger sträcks härmed mot 60-talsfrisörer med överentusiastisk hårtrimmer.

Inga kommentarer: